Lowlifes...

En god vän sa till mig för nån månad sen: 
micaela du träffar ju bara såna lowlifes. 
 
Mm jag är jävligt trött på det. 
Så nu kör vi som jsg sagt innan, en fri sommar. 
Inget kärlekstrams. 
Det finns helt ärligt inga bra highlife guys kvar. 
Bara såna typ sol och vårare. 
Att man kan säga att man betyder så mycket och man vill bli en bättre människa när man är med mig. Men på en natt så förändras allt. 
Sjukt! 
Jag svär på allt, jag kommer aldrig tro på någon igen. 
Det senaste året har bara varit FÖR mycket drama och intriger. 
Jag har helt enkelt tappat hoppet om kärlek. 
Jag pallar inte. 
Jag har det bättre utan relation. 
Har redan världens mest operfekta perfekta liv. 
Älskar livet så djupt. 
Sen finns det alltid någon med det lilla extra när man vill mysa till en film😊 
 
Sen är det ju så att projektet tar så mycket tid nu. 
Hela dagen har gått till att samla ihop grejer till projektet. Massor av möbler! 
I love success❤️
 
imoron blir det att skriva klart projektplan och kontakta länsstyrelsen för projektstöd. 
Sen läsa på om upphandlingarna från af. 
Gå igenom starta eget företag. 
Vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå. 
Antingen projekt eller företag. 
Om jag har företag kan jag lägga anbud på upphandlingar och det är ju det jag vill. 
 
Fick många lyckönskningar från Öja FF. 
Kändes verkligen bra i hjärtat. 
Det känns bra att människor tror på mig och min ide. 
Det bästa är att jsg inte behöver bevisa något för någon annan. 
Jag känner bara att jag måste få detta att fungera för jag tror på det! 
 
Efter denna helg så har jag tänkt en hel del på självkänsla. 
Det känns i hjärtat att människor i min närhet har så dålig självkänsla och självrespekt. 
Att man är destruktiv och verkligen bryr sig mer om vad andra tycker än att bry sig om sig själv. 
Men begränsar sig så sjukt och mår dåligt i onödan. 
Men vissa saker måste man uppleva själv för att förstå att man förlorar sig själv. 
Och tid, det är det dyrbaraste man kan ge någon. 
För tiden kan man aldrig få tillbaka. 
 
På tal om nåt annat, jag har alltid avskytt två citat: älska glömma och förlåta. Och ångra aldrig någon som fått dig att le. 
Första citatet är bara lögn. Alla kan vi inte älska, förlåta eller glömma. Vissa är inte förtjänta av förlåtelse för man kan aldrig glömma. Det är vissa sår som blir ärr och ärren bleknar men finns alltid kvar. 
Andra citatet: för första gången i mitt liv så sa jag faktist till någon och mena det att jag önskar att jag aldrig träffat den. 
Jag har varit väldigt lycklig men efter allt detta så hade jag varit ännu lyckligare om jag aldrig träffat personen. Faktist. 
Men men, nu är det så här och jag tar steget tillbaka och tittar på förödelsen. 
Det rasar snart, då kommer jag skratta hysteriskt. 
Den enda Sanna glädjen är skadeglädje sägs det. 
Some fucking deep shit. 
 
Hade nog kunnat skriva 800 ord till men hoppa i säng så jag får lite sömn innan det är tid att gå upp igen❤️
 
Love life, Dolce far niente❤️
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: