Hmm, Misstolkning.se?!
Jag har en tendens till att göra en höna av en fjäder, plus att jag är en dramaqueen.
Jag är väldigt duktig på att vara förvirrad och tappa minnet är verkligen min grej.
Ibland har jag helt enkelt bara snurrat ihop allting och saker är verkligen upp och ner.
Är expert på att tolka saker helt galet!
Kan helt totalt glömma bort vad jag sa igår för att en kvart senare komma ihåg precis vad jag sa.
Men ibland är jag raka motsatsen!
Beror helt på situationen, Jag har alltid varit jobbig anser jag själv!
Så länge jag inte kan bli sårad är jag enormt medgörlig och lätt.
Men så fort de bara finns en chans till att såra mig så backar jag.
Ställer till världens scen och verkligen stirrar upp mig.
Gör nog mest så för att se vad som händer, stannar dom kvar, orkar dom verkligen med mig trots att jag är jobbig?
Och allt detta bottnar i min otroliga dåliga självkänsla och allt jag varit med om..
Jag vet att jag är svår att förstå och de kan till och med tolkas som jag ljuger.
Vilket jag väldigt sällan gör, ljuger alldså!
Och de behöver inte alls va pojkar de handlar om..
Både Kim och Alex har varit med om mycket med mig fast då va jag nog tre gånger värre än vad de är nu!
Förstår inte hur dom har orkat med mig otroliga ombytta humör.
Som jag har skrikit, varit arg och sedan gråtit.
Har svårt att stanna upp när de blir så och tänka klart på vad som egentligen händer?!
För mig rasar min värld!
Med den nya medicinen går saker lättare, min värld rasar inte helt men kanske halva?
För nu har en vän blivit utsatt för mina otroligt charmiga sida när jag är just så här.
Har så väldigt svårt att förklara mig.
Dessutom har de varit flera saker som gjort att varit i obalans, som jag skriv om i förr förra inlägget världelös dag tro jag att den hette?!
Att gå i ovisshet är nåt av de värsta jag vet, att inte ha kontroll.
Och de har jag varit nu, ovisshet om hon skulle behålla eller inte och de handla mitt inlägg om där.
Men nu har jag fått veta och även om de känns jobbigt så vet jag ändå nu hur de ska bli..
Och jaa ibland är mina inlägg ganska konstiga och röriga, de är knapp jag själv fattar när jag läser två månader senare! För ofta så vill jag ju skriva om saker fast jag inte vill att någon annan ska fatta.
Just för att jag behöver skriva av mig!
Men återigen till min vän, eller jaa vän och vän.
Tror inte vi är så mycket vänner längre.
Men jag kan förstå de, de är inte alla som orkar med mig helt enkelt.
Att bli min vän tar lång tid och vägen dit kan va lite krokig ibland!
Alex och Kim är dom som varit närms och fått ta dom värsta smällarna men dom lyckliga stunderna
övervinner ju duktigt! Jag är en sån som står kvar i vått och torrt hur jobbigt de än där.
Men jag har sån otroligt problem med att lita på människor, de är sjukt men så är de.
Känner jag minsta tvivel så börjar jag hålla på, tyvärr..
Jag brukar hantera snack väldigt bra, men även jag har en gräns och min va nådd nu.
Jag orka inte höra mer och orkar inte prata om de.
Men att hela tiden höra de och känna att ovissheten bara blev mer oc mer.
För ju mer man hörde folk fråga och undra ju mer osäker blev man.
Känner denna människa förlite för att lita helt och fullt på de, tyvärr.
Jag ville tro på de, de hade inte gjort någon om de va så.
Men vänner pratar om sånt och jag kan inte förhindra att människor blir kära.
Så är livet, och jag vill inte förhindra de heller, jag vill inte stå ivägen.
Har nog verkat som jag är svartsjuk men så är inte fallet, absolut inte.
Om dom har fattat tycke så är de ju så, inget jag vill göra nåt åt, inte de minsta.
Nee nu är klockan två och jag hade bestämt mig för att jag ska gå och lägga mig nu!
Joo de är sant jag ger mig själv senast lägga mig tider annars sitter jag uppe hur länge som helst!
Fredde har läggt sig för länge sen och jag vill inte sova bort hela dagen imorgon!
Hejsan hoppsan karlsson!
Jag är väldigt duktig på att vara förvirrad och tappa minnet är verkligen min grej.
Ibland har jag helt enkelt bara snurrat ihop allting och saker är verkligen upp och ner.
Är expert på att tolka saker helt galet!
Kan helt totalt glömma bort vad jag sa igår för att en kvart senare komma ihåg precis vad jag sa.
Men ibland är jag raka motsatsen!
Beror helt på situationen, Jag har alltid varit jobbig anser jag själv!
Så länge jag inte kan bli sårad är jag enormt medgörlig och lätt.
Men så fort de bara finns en chans till att såra mig så backar jag.
Ställer till världens scen och verkligen stirrar upp mig.
Gör nog mest så för att se vad som händer, stannar dom kvar, orkar dom verkligen med mig trots att jag är jobbig?
Och allt detta bottnar i min otroliga dåliga självkänsla och allt jag varit med om..
Jag vet att jag är svår att förstå och de kan till och med tolkas som jag ljuger.
Vilket jag väldigt sällan gör, ljuger alldså!
Och de behöver inte alls va pojkar de handlar om..
Både Kim och Alex har varit med om mycket med mig fast då va jag nog tre gånger värre än vad de är nu!
Förstår inte hur dom har orkat med mig otroliga ombytta humör.
Som jag har skrikit, varit arg och sedan gråtit.
Har svårt att stanna upp när de blir så och tänka klart på vad som egentligen händer?!
För mig rasar min värld!
Med den nya medicinen går saker lättare, min värld rasar inte helt men kanske halva?
För nu har en vän blivit utsatt för mina otroligt charmiga sida när jag är just så här.
Har så väldigt svårt att förklara mig.
Dessutom har de varit flera saker som gjort att varit i obalans, som jag skriv om i förr förra inlägget världelös dag tro jag att den hette?!
Att gå i ovisshet är nåt av de värsta jag vet, att inte ha kontroll.
Och de har jag varit nu, ovisshet om hon skulle behålla eller inte och de handla mitt inlägg om där.
Men nu har jag fått veta och även om de känns jobbigt så vet jag ändå nu hur de ska bli..
Och jaa ibland är mina inlägg ganska konstiga och röriga, de är knapp jag själv fattar när jag läser två månader senare! För ofta så vill jag ju skriva om saker fast jag inte vill att någon annan ska fatta.
Just för att jag behöver skriva av mig!
Men återigen till min vän, eller jaa vän och vän.
Tror inte vi är så mycket vänner längre.
Men jag kan förstå de, de är inte alla som orkar med mig helt enkelt.
Att bli min vän tar lång tid och vägen dit kan va lite krokig ibland!
Alex och Kim är dom som varit närms och fått ta dom värsta smällarna men dom lyckliga stunderna
övervinner ju duktigt! Jag är en sån som står kvar i vått och torrt hur jobbigt de än där.
Men jag har sån otroligt problem med att lita på människor, de är sjukt men så är de.
Känner jag minsta tvivel så börjar jag hålla på, tyvärr..
Jag brukar hantera snack väldigt bra, men även jag har en gräns och min va nådd nu.
Jag orka inte höra mer och orkar inte prata om de.
Men att hela tiden höra de och känna att ovissheten bara blev mer oc mer.
För ju mer man hörde folk fråga och undra ju mer osäker blev man.
Känner denna människa förlite för att lita helt och fullt på de, tyvärr.
Jag ville tro på de, de hade inte gjort någon om de va så.
Men vänner pratar om sånt och jag kan inte förhindra att människor blir kära.
Så är livet, och jag vill inte förhindra de heller, jag vill inte stå ivägen.
Har nog verkat som jag är svartsjuk men så är inte fallet, absolut inte.
Om dom har fattat tycke så är de ju så, inget jag vill göra nåt åt, inte de minsta.
Nee nu är klockan två och jag hade bestämt mig för att jag ska gå och lägga mig nu!
Joo de är sant jag ger mig själv senast lägga mig tider annars sitter jag uppe hur länge som helst!
Fredde har läggt sig för länge sen och jag vill inte sova bort hela dagen imorgon!
Hejsan hoppsan karlsson!
