Eat, Love And Pray

Jag känner jag är påväg att få utbrott hela tiden, för minsta lilla så känner jag ilskan välla över mig.

Och det behöver inte ens handla om mig.

Jag blir arg för otrohet, för orättvisor och personer som blir felaktigt behandlad.

 

Jag blir arg på mig själv för att min kropp inte orkar lika mycket som mitt huvud vill,

Det är så frusterande att inte kunna utvecklas i den takten jag vill.

Det är jobbigt att inte kunna festa en hela natt utan att vara död dagen efter, 

Då menar jag inte bara bakis. hela min dag är förstörd. 

Jag får värk i flera dagar och jag verkligen hatar att slösa bort en hela dag eller två på att festa.

Min hjärna är liksom i mot det.

Dessutom blir jag fruktansvärt otrevlig när jag dricker ganska ofta och med alla ilska jag bär på

så slutar det inte så bra.

 

Samtidigt som jag älskar mitt liv och livet i stan så längtar ajg efter förändrig.

Jag vill så gärna vidare i livet, göra något stort.

Hittat en utbildning som är bara så jag.

Men, den ligger i stockholm och det finns ingen annan i hela landet.

Kul...

 

Jag är så tacksam för livet jag har, men jag är frustrerad och arg och rädd.

 

Jag känner mig så misslyckad. Fast jag har egentligen ingen anledning.

Männsikor tycker att jag är fantstisk. 

Jag har så mycket ideer och planer på livet.

Alla säger dom att jag kommer att bli något, att jag kan nå hur långt som  helst.

MIn erfarenhet av livet gör min värdefull.

Jag ser saker från  ett annat perspektiv.

Ifrån olika,

Man brukar säga: Tänka utan för ramarna(påsvenska, Engeska boxen!) Men jag har verken box eller ram.

Min hjärna når i oändlighet, Dne är superspeedoo.

Jag älskar min adhd för det, men off-knapp ibland hade varit skönt.

 

Det är ett år sedan jag krascha. 

När jag fick be mitt barns pappa att hämta henne för jag kunde inte ta hand om henne, än mindre mig själv.

Jag hade timmar av panikångest. Jag hyperventilera och skaka i hela kroppen.

Jag trodde att det var min sista helg i livet.

 

Därför inser jag att jag inte är redo för att ha förhållande.

Jag är för känslig. Jag vågar inte lita på någon än.

 

Jag har blivit för krossad. Det har tagit lång tid att inse vad jag behöver jobba med mest i mitt personliga arbete.

Att finna tilit hos en människa som jag ska ha en nära relation med.

 

Just nu lär jag mig väldigt, både om mig själv och upptäcker livet på ett nyt plan.

Väldigt stimulerande omgivning och nu kommer jag på mig själv att vara väldigt formel i mina uttalande.

Antar att det är min informativa sida som vill komma fram nu.

Har inte använt den på ett tag.

Känns bra att kunna foirmulera sig på ett korrekt sätt så att även myndighetspersoner kan uppfatta en?!

Har faktist fått frågan om vem jag är och vad jag arbetar med från personer inom kommuenen och försäkringskassan,

För dom tror att jag är en människa med tex socionom utbildning,

 

Dte får mig faktist att skratta just nu.

Känns ganska roligta att kunna vara väldigt mycket kamelont, Och det är givande att se och höra hur man påverkar personer i sin omgivning.

 

 

Kärlek, jag har känt den där känslan när allt känns så rätt.

Alla "bitarna" är på plats.

Kan man själv framkalla det bara för att det är så man vill att det ska vara så?

Jag tror de.

Och jag tror att man får kärlek när man är redo för det.

Innan dess sätter man sig i situationer där man vet att inte kommer gå.

Framkallar förälskelser och känslor för att man vill ha allt.

 

 

 

Jag har så mycket att skriva om, men lovar att inte dröja till ästa inlägg.