Shit va längesedan...
Sitter här på min inglasade balkong med tända ljus och känner lugnet.
Känner mig så hemma här.
De är så lugnt och fridfullt liksom.
Tänkarna skenar iväg ikväll, på allt möjligt.
Allt som varit och på framtiden.
Den helt orörda framtiden.
Undrar så vad som kommer hända.
Valen är upp till mig men ibland undrar vilka möjligheter som kommer att erbjudas.
Kommer jag någonsin lyckas med kärlek?
Har inte tänkt så mycket på kärleken förrän ikväll.
Helt ärligt vet jag inte om det är mig eller dom det varit fel på?!
Jag har så svårt med tillit och separationsångesten är olidlig och fruktansvärt skrämmande.
Jag har mitt bagage och dessutom blivit duktigt bränd. De gör ont.
Anledningen till mitg funderande är mig för jag fick frågan nyligen: du behöver väl en mogen kille?
Med mogen antar jag alltid-äldre.
Nu när jag tänker efter så är ju det inte samma sak.
Men any way, svara att jag gillar yngre killar.
Har alltid gjort.
Eller dom jag varit med oavsett ålder har varit barnsliga och Impulsiva. Jag gillar sånt.
Jag är ju barnslig och impulsiv.
Det jag inte fått är att träffa någon som ger tillbaka tillräckligt.
Jag är så fruktansvärt krävande.
Speciellt i början. Jag är livrädd.
Bakom mitt hårda skal med mycket attityd är jag livrädd för att bli lämnad.
Min uppväxt har gjort mig väldigt sårbar.
Nu är jag väldigt nannig.
Tid att sova, imorgon blir det landet❤️
