Tack för ni gör mitt liv...

Efter helgen så känner jag sån oändlig tacksamhet över mitt liv.
 
Tacksamhet för mina vänner för min familj och för allt som finns i det.
Jag känner mig enormt otacksam ibland.
 
Mest för jag är så destruktiv och olycklig i kortare stunder.
 
Ibland måste man vara lite olycklig för att uppskatta det man har.
Idag känns det bättre, har satans ont idag men jag lever och har allt i mitt liv som jag någonsin  önskat.
 
Förutom kärlek men eftersom jag är så jävla ego så har jag ju inte riktigt tid för sån.
Har ju varit lite upptagen med att vara lite destruktiv sista tiden.
 
Men nu har jag kommit upp till ytan igen!
 
Oftast så är mitt tillstånd himmel eller helvete.
Jag är liksom sällan på jorden.
 
Eller jag är ofta på jorden ändå. På något konstigt vis.
 
Men Idag vakna jag upp med känslan att jag är så tacksam.
Det är jag ofta.
 
Jag tror att det är pga allt jag varit med om.
 
Jag har haft det tufft.
Det är inte synd om mig, det tycket jag sällan.
Men jag blir arg på mig  själv när jag väljer att vara dum mot mig själv.
 
I helgen var jag ute med min syster.
Hon krama mig och viska i mitt öra: fy fan vad vi är dumma ihuvudet.
 
Och jag kan inte annat än hålla med.
Vi är ganska puckade ibland.
 
Mest för att jag blir vannsingt arg.
Mitt temprament är ganska hett.
 
På ett vis är det skönt att bli arg igen.
Mitt temprament försvann ett tag men nu akn jag bli arg igen och det måste man ju vara ibland.
 
Dock har mitt underbara barn också ett väldigt temprament.
Mina grannar undrar nog om allt står rätt till vissa dagar.
Jag skriker, Ellie skriker.
Men det är såna vi är.
och lyckligtvis så har Ellie ganska lätt att ta mig.
Hon är en mycket klok lite fyra åring.
 
Ibland när jag är totalt utflippad och skäller på henne så sitter hon oftast ner, tittar på mig gör en gest som för att lugna mig och säger lugnt och pedagogiskt: Lugn nu mamma, lugn.
 
Det är väldigt svårt att förbli arg när ungen sitter där och är så pedagogisk och harmonisk.
 
Fråga mig inte vad hon fått det ifrån för jag gör sällan så.
 
Men jag är lycklig för att hon är så.
Hon är en stark och målinriktad liten person med mycket personlighet.
 
Är det något jag är väldigt stolt över så är det hon.
 
Vakna i natt när ellie kom in och la sig hos mig och peggy.
Kunde inte somna om utan låg och tittade på min lilla men ändlöst perfekta familj.
Min familj.
Hörde deras tunga andetag och överrumplades av en enorm lyckokänsla.
Och tacksamhet över att dom finns och att dom är såna fina varelse.
 
Jag är tacksam över mitt hem, att jag hittat hem.
 
Jag vill aldrig flytta.
Jag trivs så oändligt bra här.
Jag har ro i själen för första gången på 10 år.
Mitt hem där jag och min familj bor.
 
Jag tror att människor med likande bakgrunder som min, eller dom som haft svårigheter har en förmåga att se och känna tacksamhet över saker som många svenssons tar förgivet.
 
Jag har ett helt perfekt/operfekt hem.
Jag är inte speciellt lycklig över alla saker jag äger även fast jag ofta handlar för mycket och gillar de.
Men jag är lycklig över att jag äntligen har ro och att jag är nöjd över mitt hem.
 
Dessutom har jag ÄNTLIGEN inhandlat mig en cykel,
En skit-tuff röd mustang.
Så nu behöver jag inte alltid ta bilen. 
Jag hatar ju att gå, eller jag gillar de men de tar så lång tid.
 
Men det jag skulle komma till är att jag är så lycklig för finfina vänner, alla familjer jag ingår i.
 
Jag är lyckligt lottad som har så mycket kärlek och familj/vänner som bryr sig.
Som alltid finns där när jag behöver dom eller när dom behöver mig.
Det är en gåva att ha en sån fin och stadig grund i livet för mig och min lilla familj.
 
Det är fantastiskt att dela livet med så många olika sorts människor, men dom har alla en gemensam förmåga- Dom står ut med mig.
Hur jag än är och vad jag än gör.
 
Äkta vänner står kvar fast det är jobbigt.
Det har varit en oerhört jobbig vinter och vår men samtidigt en väldigt utvecklande tid.
Jag har fått en riktigt fin vän.
Hon har funnits i mitt lilv i snart 10 år.
Hon har alltid varit en fantastiskt person.
En sån där med JÄTTESTORT hjärta.
Min DFL, Dudesforlife baby!
 
Min lilla fina madde, mitt hjärta slår för denna fina människa.
 
Ni gör att jag älskar livet och det bllir enklare att leva med er.
 
Så mycket lycka i livet!