Var tog tio år vägen?
Sitter med mina gamla papper och kalendrar!
Skrattar för mig själv för allt man varit med om.
Alla man träffat.
Jag har levt. Verkligen. Jag ångrar inget jag gjort för jag har försonats med allt jag gjort.
Jag har druckit som fan.
Varit full dagar i streck, prova droger och ja de var roligt! Men tack och lov har jag alltid kunnat stoppa mig själv.
Vid ett dagboksinlägg när jag provat en drog som verkligen föll mig i smak. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.
Men jag visste att om jag tog den igen så kunde jag varit fast.
jag skulle aldrig mer ta den!
För jag ville inte bli som mina föräldrar.
Men nu visste jag vad dom hade valt.
Vad dom valt istället för mig.
Den natten träffade jag en människa som återigen är i mitt liv.
Fast ingen av oss är vad vi var då.
Förvirrad och uppslukade av att leva livet så mycket som man kan. Odödliga.
Han är lika fantastisk idag Som jag tyckte då.
Jag vet inte vad jag såg i han då, men jag ser och känner det fortfarande.
Det var nåt speciellt med han.
Jag som annars aldrig varit speciellt klok i såna saker som känslor visste att det inte fanns någon framtid för oss då.
Jag ville inte leva de livet som han gjorde.
Men jag tycket väldigt mycket om honom, en av dom väldigt få om inte den enda jag verkligen tyckte om Och länge.
Med honom kunde jag bara vara. Precis den jag var. Precis som jag känner nu. Jag bara är.
Kan inte sätta fingret på vad men det finns en känsla som säger att det är rätt. Nåt är rätt, iaf just nu.
Jag brukar vara klar med människor när jag valt att avsluta. En gång. Aldrig två.
Det finns alltid en anledning till att det tar slut.
En gång har jag gått i mot min princip.
Och då blev ellie till.
Denna gång är den första för jag var klok nog att aldrig inleda något Förra gången.
Men som alltid blir jag upprörd och lättirriterad. Huvudet vill inte fungera riktigt när jag inleder. Speciellt när jag börjar få känslor.
Då blir jag nästan lite paranoid, börjar vackla lite.
Osäker och enormt jobbig.
Jag har svårt för att bara vara. Låta livet ha sin gång.
Jag är mer medveten om mitt sätt och tankar. Men än kan jag inte stoppa allt. Ibland rinner bägarn över.
Jag vet inte om det är åldern eller vem det är som man träffar Det handlar om men det känns bättre. Lite mer kontroll även om jag flippar ut vissa kvällar.
det där med kvällar är lite jobbigt. Vissa kvällar vill jag hänga mig eller ja byta hjärna iaf.
ändå trycker jag mest om kvällar och nätter.
Jag har ett lugn och frid i kroppen. Har ro att pyssla och sitta ner!
Hjärnan arbetar på högvarv just nu inför flytten.
Kommer bli hur bra som helst!
I vardagsrummet ska jag faktiskt ha liten hörna med min kreativa utrustning!
Känns verkligen bra nu när allt är bestämt.
Mycket yta! 87 kvm så bo ska vi nog kunna göra!
Livet i övrigt känns bra.
Lite av en dimma men ser ljuset från och till.
Ingen dålig dimma. Bara lever, mår bra för det mesta och bara är.
Det känns skönt med lugn och ro.
De är ju det jag strävat efter och känner jag funnit en del av det.
Nu finns småbitar kvar. Och dom löser sig så småningom <3
