Krasch...
Dagar som dessa får mig att fundera extra.
Inget varar för evigt. Eller gör det?
Jag är på många sätt en delad människa, jag är en enorm vanemänniska samtidigt har jag inget i mot förändringar. Antar det gäller så länge det gynnar mig?
ikväll är en sån där kväll: in your face bitch.
Men jag följer alltid min grej:
jag är inte lycklig hela dagarna men lycklig varje dag. För det är jag faktiskt!
Sitter och ler just nu för det är faktiskt sant!
Inte för jag känner mig överväldigat lycklig just nu men jag är faktiskt varje dag!
Mina pusselbitar faller på plats allt eftersom.
Mitt destruktiva beteende finns till viss det kvar känner jag men inte i närhet av vad en gång funnits.
Nu är jag i stället livrädd för att falla tillbaka i att vara destruktiv.
Känner jag förlorar mig en aning i rätt och fel.
Jag har varit väldig långt borta från omvärlden ett bra tag känns det som och allt Har varit ganska suddigt. Jag har varit svag. Svag som människa och att repa sig efter en sån grej har tagit tid och Är inte komplett men ändå har jag aldrig känt mig mer som mig själv nu än någonsin?!
Minst sagt splittrad till och från!
"nu går jag dit vägen leder men nu behåller jag värdigheten"
Måste ändå säga att jag fixa ur orginalstereon i saaben och koppla in den andra stereon!
Snacka om problemlösande, det finns fyra små hål att låsa upp stereon.
Gick hemma en liten stund sen kom den briljanta idéen upp, ni vet som när glödlampan tänds?
säger tack till mamma som gett mig 183 olika sorters stickor! Fyra av dom passa perfekt Till stereon och ett ryck va den ute!
Smart Micaela. Smart!!
"just love the way you lie"
Fortsättning följer på mitt ständiga förvirrande liv!
Eat Pray And Love!❤
