Eat, Love and Pray!
Det är de ny nu.
Eat, Love And Pray!
Jag har bestämt mig. Jag känner mig bättre när jag har bestämt mig.
Ibland känns som om man måste ta kommandot över sitt eget liv och vilja trots man är 26 år?!
Nåja fullt normal precis som allt annat i mitt liv.
Har suttit och läst alla gamla inlägg, Grejen återkommer alltid, så fort jag inte vill ha nån eller säger jag ska lägga ner så dyker någon upp. Ganska drygt.
Men de jag ville komma till är att jag alltid säger att jag är för jobbig eller komplicerad för att leva med.
Klart är de inte så utan mer ett skydd, En säkerhet för mitt liv och sårbarhet.
Så klart är det inte så. Men efter vad jag har sett och förstått nu så förstår jag.
Jag menar inte att jag har gjort det, men jag har sett människor i min närhet göra det.
Jag vill inte att någon ska leva i rädsla.
Det är att försumma livet, Det är att leva men bara till en viss del.
Man lever inte livet fullt ut om man inte känner allt, Det blir mer som att man är lagom lycklig eller lagom arg?
Känns lite typiskt men vårat land, Landet lagom!
Varför leva tex med någon som man inte kan leva fullt ut med?
Om man inte ser en förbättring eller kan tänka sig leva ihop om 15 år, Varför vara ihop nu då?
Varför vara med någon som begränsar dig när man kan vara med någon som tar dig vidare?
Jag säger inte att livet ska vara lyckligt eldigt och helt jävla underbart.
Det är inte någons liv, oavsett vilka resurser och tillgångar människan har.
Alla är olyckliga, arga, besvikna, ledsna eller har en dålig dag.
Men varför vara ihop med någon för pengar eller inte ha någon relation alls bara för att skydda sig själv?
Jag säger inte att jag ska slänga mig in i en relation bara för att tro jag blir lyckligare.
Tvärtom, man är nog mycket mindre naiv. Iaf jag.
För det är mitt problem, Jag tror fruktansvärt gott om alla och är lite smått naiv.
Jag tar ofta saker med en nypa salt.
Jag tror man ser saker ur ett helt annat perspektiv när man haft ett seriöst förhållande.
Jag tror på att man ska leva så mycket som man kan för att man kan.
Äta gott, älska mycket och ha en tro på någonting.
Ha mål i livet.
Men för att göra dessa saker måste man göra jobbiga och svåra saker.
Man måste uppleva och gå igenom känslomässiga saker för att uppskatta livet.
Livet är ingen dans på rosor, Men jag tror man kan välja lite hur mycket rosor det ska vara i livet.
Är lite eldig av mig, jag brinner ofta för saker, för någon.
Det gör mig mer sårbar för jag har tron på att det kan gå.
För jag vill så gärna att det ska bli så.
Och det gäller inte relationer utan allt i livet.
Jag funderar och funderar över vad jag vill i mitt liv.
Men någonstans så tror jag att jag kommer bara snubbla över det.
Hur det än låter så har jag haft en väldig tur i mitt liv.
Men jag ska säga trots allt som hänt har jag mött fantastiska människor, upplevt oändligt mycket.
I mitt liv har det funnits så mycket tragedi, sorg och olycka.
Men i mellan allt det där så fanns kärlek och lycka.
Jag hade den absolut bästa barndomen, Jag älskade att dom stunder, upplevelserna och människorna i mitt liv.
Jag älskade det så mycket att de jobbiga har bleknat. Bit för bit.
Jag kommer fortfarande ihåg mycket av det och kan må dåligt över det.
Men jag har bearbetat det. Alla människor är inte hemska.
Men jag är inte mer människa än du, för det finns människor jag tycker mindre om.
Jag tror det finns någon för alla, Men vissa människor har man helt enkelt lättare att lära sig leva med.
Det beror helt enkel på hur mycket man är villiga att ge och arbeta för.
Många bitar är väl hur ens livssituation ser ut just så, vilka mål och hur man vill leva livet i framtiden.
Det finns så många idag som inte kan vara ihop med en som kör fel bil, inget arbete, fel vänner eller inget körkort.
Men herregud. Tycker man om en människa så har väl inte de någon som helst betydelse?
Varför är vi sjukligt materiella av oss?
Jag menar om vi nu ska vara såna, så är det väl magin som uppstår utan kläder som faktiskt har en betydelse, eller ja attraktionen i mellan dessa två personer?
För varför blir vi intresserade från första början om där inte finns en attraktion?
För blir attraktionen av att man blir intresserad av en människa pga dom materilla sakerna så borde man söka hjälp. Främst för att ingen ska bli sårad!
Idag mår jag ganska bra. Bara lite illamående i morse.
Ellie har haft en underbar helg med stora kusinen som sov över.
Har nog aldrig sett mitt barn så lycklig! Hon skrek av förstjusning!
Det första hon sa i morse va nindy nindy, baken?? (Cindy vaken??)
Var nere på stranden vid marinan en stund idag!
Satt där med Ellie i knät och kramades hårt och länge.
Kändes som tiden stod still, Det existerade bara hon och jag och havet.
Mindes hur otroligt mycket jag älskar att bo här, Hur mycket jag älskar livet.
Kände riktigt att detta ögonblick vill jag minnas.
En sånt minne man kan ta fram och känna känslan.
Ett minnen när livet är lite extra jobbigt,
Jag bara älskar att blogga.
Det är som att ha en riktigt bra konversation med sig själv!
