Jag förvånas...
Över mig själv!
Att jag kan och klarar det.
Kändes som en oändlig hög vinst för mig själv.
Jag gjorde det!!
jag har svårt att tygla min känslor ibland.
Jag har fått hjälp i många år till och från.
Men det känns som att det är nu efter jag flyttat och allt som jag förstod?
Allt blev liksom väldigt svart på vitt.
Jag tror att min medicin spelar stor roll men jag i mitt tankesätt.
Nu kan jag verkligen vara lycklig över min adhd.
Den är typ sjukt Awesome!!!
Jag är min själv, det är en bit kvar att jobba med men man får inte glömma vad man åstadkommit nu. Det är lätt att göra de.
Jag känner mig otroligt lycklig.
inte hela dagarna men varje dag!
Vilken lycka är inte de?
Nu när jag kommit så långt med mig själv begriper jag inte, varför gör inte alla detta???
varför leva dåligt när msn kan må bra och vara lycklig??
Det är ingen annan som styr ditt mående och dina val, det är bara du själv.
Min ångest har styrt mig otroligt mycket.
Jag missade en av mina finaste vänners bröllopsfest där jag var brudtärna för den där jävla ångesten! Då låg jag på golvet och storböla. Varför? Jo för jag bestämde inte över mig själv och mina beslut runt om mig. Bara jag kunde göra nåt åt det.
Efter detta hände bestämde jag mig för att säga ja tack till medicin.
Jag var oändligt trött på mig själv.
Blir än i dag trött på mig själv och min jobbiga skalle men det är inte ens i närheten av vad jag var då.
Att vara destruktiv.
Det har varit märkligt att separera, jag har mått dåligt men situationen gjorde att jag blev stark.
Jag har gett allt jag har för att vara där jag är idag.
Och jag har insett en sak, jag är vuxen och har ett stort ansvar. Inte bara för mig själv utan också mitt barn.
Hon är en kopia av mig. både utanpå och inuti ❤
Jag vill lära henne att livet är värdefullt.
Att man ska ta vara på det man har och vara lycklig över det.
Jag vill inte att hon ser min ångest och ett destruktivt beteende!
Jag ser allt så tydligt nu. Jag gör dom där sakerna man måste För att kunna få göra det roliga.
Att ha adhd är fantastisk, när man lär sig leva med det!
brukar kalla det jättekänslor. För det är vad man får, typ varje dag.
Är man lycklig är man superduper Awesome lovely lycklig, över att solen skiner, bra musik och man kör runt.
Då är jag så lycklig. Jag känner livet.
Men så klart blir man också precis lika arg.
Mindre rolig, och den där gnagande oron i bröstet som nästan äter upp en och allt bara snurrar i huvudet.
Och det är där man måste stoppa sig.
För det är jag som bestämmer även fast jag inte lyckas alla gånger!
Men jag lyckas fler och fler gånger och det är en lycka ❤
Supertrött nu!
