Tacksam...
Det är vad jag känner idag.
Är väldigt tacksam för livet och vad det ger mig.
Jag ser livet med nya ögon, Jag börjar förstå vad som hänt nu.
Allt sjunker in.
Jag är lycklig på ett nytt sätt.
Kan inte förklara. Jag bara är, Har fått ett nytt inre lugn och det känns väldigt underbart.
Speciellt när det finns någon som är väldigt elak.
Jag förstår att det gör ont. Men jag kan inte vara snäll längre.
Jag kan inte acceptera beteendet längre.
Fick ett mindre utbrott idag, men jag har verkligen inte ilskan längre.
Jag måste behålla min behärskning för jag är vuxen och ett barn att ta hand om.
Och huvudet behåller sitt lugn, jag kan för några minuter bli arg.
Men inte i närheten av vad jag kan bli.
Jag kan bara förklara det med att jag bryr mig inte speciellt.
'Jag blir mer arg för att en människa kan ha ett sånt beteende.
Men det hade alla blivit.
Blir bara enormt tacksam för att jag är jag och tacksam för allt jag har.
Jag är så rik. Den rikedomen som inte kan köpas för pengar.
Det har varit en jävla resa de sista halvåret.
Men jag är enormt glad över allt jag gjort och öppnat ögonen för livet.
Har inte bloggat så mycket sista tiden och det finns ju en orsak till de.
Jag har många intressanta samtal med någon istället för mig själv och bloggen.
Trodde inte livet kunde bli bättre men det blev det.
Antar att de är sant som dom säger att när man minst anar det.
Jag har absolut inte varit ute efter att skaffa en ny på detta stadie, jag har haft de väldigt bra själv med ellie.
Mitt huvud fungerar precis som det ska nu, Jag är mycket mer uppmärksam på mitt eget tänkande och handlingar. Men även att vara lite mer lugn.
Hade kunnat skriva om det hur mycket som helst men det finns bara en sak jag ska säga:
Jag hade inte velat byta mitt liv och alla som finns i det mot någon eller något annat.
Jag är inte materiell av mig, jag är väldigt lycklig av att inte vara de längre.
Jag har kommit på vad som är viktigt i livet.
Och vad jag vill i livet. Jag vill ha lugnet. Och det är jag på väg att få.
Människor är väldigt materiella av sig. Det finns så mycket kriterier och normer i samhället.
Jag är så trött på det. Jag är trött på människor som aldrig skapar sig en egen uppfattning.
Jag, trots allt jag varit med om önskar att alla hade haft min uppväxt.
Det finns mycket i den som är sorglig och hemsk. Men jag har blivit en bra människa trots allt jag gjort och för att jag gjort allt det där.
Jag är envis och jävligt bestämd. På gott och ont men mest gott tror jag för annars hade jag aldrig varit där jag är nu.
Men jag har haft jordens finaste och dom mest underbaraste föräldrar man kan önska sig.
Dom har alltid haft ett öppet sinne. Det är tack vare dom som jag är den jag är idag, till stor del iaf.
Det finns vissa jag lider med, som inte öppnat ögonen.
Varför inte leva som bäst när man faktiskt kan det?
Det är ju upp till en själv att välja hur man ska leva!
Har skrivit det innan och skriver det igen, Man har alltid ett val.
Varför låta någon eller något göra dig arg?
Klart man måste vara arg ibland annars kommer man ingenstans men jag menar typ 14årings nivå?
Helt meningslösa saker?
För varje minut du är arg förlorar du 60 sek lycka.-Mia Törnblom.
Jag hade kunnat skriva i evighet om min lycka, och allt jag har kommit på med tiden nu.
Världen är klarare, det går inte så fort längre. Jag hinner med att känna livet och allt som hör till.
Varför leva olyckligt när du kan gör nåt åt det. Jag hoppas alla har någon i sitt liv som ser och hör när man behöver hjälp. Precis som jag har.
Jag hade kunnat vara bitter över att det tog mig 26 år att komma dit jag är idag men jag väljer att vara glad att jag är 26 år och inte 46 år.
Jag är långt ifrån klar med mig själv men kommit en bra bit nu.
Finns fortfarande stunder jag har den där jobbiga oron inuti och lite ångest då och då.
Men ju längre tiden gått sen jag började med concerta så blir det bara bättre.
Roligt det finns folk som inbillar sig att man blir hög på den.
Men klart man kan det, det är väldigt starka mediciner men jag har med min läkares bestämmelser gjort precis som man ska, Men vill man bli hög så förslår jag att käka hela bruken eller iaf halva. Om man nu vill må extra bra en kväll istället för en månad.
. Jag är mig själv, med medicinen är jag verkligen mig själv för den tar bort allt de där jobbiga.
Olidlig stress, humörsväningar och all denna oro som fanns.
Med tiden har den fått mig att tänka på det viset man ska. Impulserna fungerar som den ska.
Jag har fått tid till så mycket annat i livet. Jag bestämmer själv nu.
Är livet så här för alla? Är det så här livet faktiskt ska vara? Är det så här hjärnan fungerar för alla andra som
inte har problem?
Usch vad jag svamlar, att någon bara orkar läsa detta är helt knäppt!
Men härligt att skriva av sig allt det där dom finns i huvudet.
Finns så mycket annat i mitt liv som är jobbigt just nu men det löser sig.
Hade det varit för ett år sen hade jag varit helt förstörd för jag kunde inte släppa saker då.
det surrar runt och jag vara vaken natt efter natt.
Men jag vet att det finns ett slut. Med tiden kommer det att ordna sig.
Jag vet vad som kommer hända och hur mitt liv antagligen kommer se ut.
Och det är bra att jag själv förstått att livet är vad man gör det till, För det mesta.
Det jobbiga i mitt liv är inget jag kan styra över. Men det kommer att ordna sig fint.
Jag är så tacksam för allt.
Snälla människor, sluta va så jävla bittra över era liv så att ni måste hacka på någon annan.
Gör något åt era liv, ni kan skylla på det ena eller andra. Men från början till slut är det ni själv som ska göra nåt åt det. Finns ingen annan som kommer och räddar er.
Mår man så dåligt att det går ut över andra så sök hjälp för det finns att få.
Man ska inte må dåligare än vad man klarar av. Finns diverse piller och behandlingar att få.
Men man ska först inse att det är bara en själv som måste vända tankesättet och sitt liv.
Jag har själv varit där, jag var inte redo till fullo. Men nu är jag. Jag är mer redo än någonsin att leva det liv jag alltid önskat. Jag förtjänar det verkligen och jag har jobbat hårt för att få det.
Ibland är det inte alltid rätt. Jag levde inte rätt eller med rätt.
Jag blir beskylld för massor. Men det gör inget, jag är glad att jag inte mår som du.
Jag är glad att jag inte måste säga att detta gjorde du och detta gjorde du inte.
Eller vi skulle ha gjort så här eller inte.
Varför låtsas som att det kunde bli bra? Varför inbilla sig de?
Jag sitter här och är inte bitter, gjort är gjort. Jag fick en underbar dotter.
Det funkade inte och hur jag än hade gjort hade det inte varit tillräckligt.
För att det vara inte menat att vara helt enkelt!
Därför har jag släppt det, Jag har förstått att det är inte så de skulle vara.
man ska vara lycklig, Inte hela dagen men varje dag.
Jag var inte lycklig. Och det är för att det inte var rätt.
Så enkelt är det.
Man ska inte behöva anstränga sig blodig, vissa saker ska bara flyta på.
Jag vill leva med någon som lever lika mycket som jag oavsett vad man gör.
Jag vill leva med någon. Någon som hör vad jag säger och förstår.
Någon som kan titta och bara förstå utan ord.
Ett förhållande är inte alltid guld och gröna skogar.
Det kommer alltid jobbiga tider.
Men livet är en stor prövning och då ska man arbeta tillsammans.
Inte på varsitt håll eller bara en som gör det.
När jag ser mina föräldrar så blir jag förbryllad att dom efter alla dessa år fortfarande har intressanta samtal, gör mysiga utflykter och nyper varandra i rumpan och skämtar.
Jag har nog väldigt höga tankar om vad förhållande efter sett dom två hela mitt liv.
Men så länge man lever som man själv vill och är lycklig så är ett förhållande välmående.
Efter alla jag pratat med under dessa månader detta år så hoppas jag innerligt att någon mår bättre och att ajg förändrat tankesättet för någon!
Hoppas att det finns dom som blivit lyckligare och fått inspiration av mig.
Jag har fått höra många fina saker om mig själv senaste månaderna. Det stärker mig.
Det är så underbart att höra.
Förlåt jag glömt vissa en tid! Livet glider iväg ibland, speciellt när man heter Micaela!
Eat, Love And Pray <3
