Viktnedgång och concerta...

Sedan jag började gå ner i vikt har frågan om hur jag gjorde ofta ställts.
Eftersom jag aldrig mörkat jag äter concerta som är en medicin för ADHD.
Concerta skrivs oftast ut i första hand efter man fått diagnos och i samråd med läkare med specialkompetens inom området får prova medicin för ADHD.
Tjejer fortsätter i regel inte med concerta utan byter sedan till ritalina som har en annorlunda sammansättning och är till skillnad från concerta som är en depåtablett, direktverkande och håller i ca 4 timmar.
 
Medicinen (concerta) som från början var ett bantningspreparat för länge länge sedan.
Medicinen har ändrats sedan de men innehåller amfetaminlikandesubstanser.
 
Dvs. Det är inte amfetamin i detta utan det finns liknande substanser i tabletten som har "drag" som liknar vissa substanser i amfetamin.
 
Som som flesta vet så går man ner i vikt av amfetamin.
 
Concerta har vissa biverkningar så som: Viktnedgång, svettingar, tappad matlust, Många olika psykiska problem.
Det finns många fler biverklingar men tar upp dem som tillhör mitt inlägg här.
 
Och dom två första veckorna tappar du mycket vätska eftersom concerta är vätskedrivande.
Så där går man ner i vikt så klart.
Det är vanligt att gå ner 3-5 kg ca under dom första veckorna.
 
Min historia börja med att jag efter graviditer gick upp alla min gravidkilo igen när jag va hemma och tyckte livet med fika och mys hela dagarna var ganska trevligt tills jag insåg att jag va större än någonsin.
Mådde så jävla dåligt. Det var jobbigt att röra sig, orken att leka med min dotter va jävligt låg.
Och min dotters pappa låg ute en del i jobb så var jag ju tvungen att fixa vardagliga saker som blir när man bor i hus!
 
Jag började träna i Mars-12, vägde då ca 100 kg till mina 172 cm.
Gick ner 8 kg mellan mars och sep-12.
12 sep 2012 ändrade jag hela mitt liv, började med concerat 18 mg dvs lägsta dosen.
Jag började praktisera hos en bärgningsfirma i samma veva.
Det var tungt och jävligt roligt.
Jag som alltid ätit en gång om dagen, oftast kvällsmat nästan hela mitt liv.
Men detta räckte ju inte i näring när jag jobbade 8-16, utomhus i alla väder med att bärga bilar.
Vi hade ju mycket redskap för att underlätta det tunga arbetet men mycket spring och tunga lyft.
I allmänhet behövde man lite styrka.
 
Min chef åt alltid lunch ute, MEN han åt bra mat.
Alltsidig kost och han bjöd alltid mig.
Jag som aldrig ätit lunch nästan kände mig ju dum när jag va helt ny och ville bjuda på mat.
 
Så jag åt nästan alltid salladsbar som erbjuds på i princip alla lunchresturanger.
Nästa steg blev att jag va tuvungen att få i mig något även på morgonen.
Jag fick kväljningskänslor av att tugga så jag drack drickyogurt varje morgon.
Nu tänker ni- Fan de är ju bara socker i sånt.
Och visst är det en del socker i det, MEN blodsockret höll sig på en jämn nivå och magen var aldrig tom.
 
På detta vis krymte min magsäck. Jag var inte vrålhungrig när jag åt kvällsmat och slängde i mig två feta protioner utan höll mig till en . Dessutom fick min kropp i sig all den behövde i näring.
Och drickyogurten gjorde jag ju av med i arbetet.
 
Du kan äta vad som helst, princip. Bara du gör av med överskottet genom förbränning.
 
Under sep-dec 12 gick jag ner 12 kg till.
Jag hade då gått ner 20 kg under 2012 och dessutom efter jag börjat med Concerta börjat äta MER!
Jag får sällan biverkningar, som concerta får 1 av 10 högre blodtryck.
Jag fick lägre och det är mycket ovanligt förekommande.
 
Praktiserade vidare där till februari och gick ner ytterligare 8 kg till juni -13.
Efter jag slutat praktisera så började ajg äta flingor till frukost varje dag och gör än idag de.
Men under sommaren gick jag upp igen ca 5 kg.
Då hade jag tagit concerta i 1 år och haft stabil dos sedan dec-12.
 
Under hösten -13 levde jag i en ganska jobbig relation och psyket tog stryk på en helt ny nivå,
Jag började okontrollerat gå ner i vikt. Jag åt inte, eller jag tvingade i mat.
Mitt sätt att göra mig själv hungrig var att börja gå varje dag.
Då blev min kropp hungrig. Om jag inte gick så blev jag ju inte hungrig.
En sjuk människa med ätstörningar hade tänkt: Om jag inte går får jag inte äta.
Jag tänkte tvärt om, Om jag inte går blir jag inte hungrig så jag kan äta.
Jan-14 mådde jag så jävla dåligt att jag  satt i ett hörn i soffan i två veckor och min enda tanke var att jag måste göra något innan jag dör. Dödsångesten var så stor att det kändes som de knackade på dörren. Jag orkade ingenting. Jag var helt slut av näringsbrist och ett psyke som höll på att gå sönder. kapitulerade och sa till min doktor att jag måste börja äta anti deprissiva medel.
Jag gjorde slut med min sjukt destruktiva förhållande och började äta antidep.
30 April 2014 stod vågen äntligen still!
Jag hade tappat nästan 20 kg på 6 månader.
 
Musklerna va HELT borta. Jag märkte själv hur jävla snabbt det gick.
63 kg stannade vågen på och i oktober-14, dvs 6 månader efter viktnedgången och den fortfarande stod på 63 kg så hade jag äntligen en stabil vikt.
 
I juni -14 bestämde jag mig för att ta tag i mig själv och inlede en relationsfri period. Började med 3 månader och det blev ett år inna jag kände mig redo att faktist ha ett förhållande även fast jag inte har förhållande än så känner jag mig redo.
Jag är nöjd med mig själv, jag har fortfarande en stabil vikt på 63 kg.
Den går upp och ner något kilo men när jag närmar mig 60 kg ser jag sjuk ut,
Så min kropp bestämde sig för att 63 kg är helt lagom. den stanna själv där.
Jag kan äta princip vad som helst. Jag gör av med mitt överskott.
Det jobbigaste efter sviterna av oknotrollerade viktnedgången är alla muskler jag tappade.
Arbetar fortfarande för att få tillbaka dom och jag måste ta det lugnt.
Jag gjorde min kropp oerhört illa när jag mådde så dåligt att jag inte kunde äta.
Jag fick fel på ämnesomsättningen och mitt blodtryck ligger på 106/65 sist.
Jävligt lågt och jag blir väldigt yr!
 
 
Slutssumman av mina år av viktnedgång är att jag lärt mig att ta hand om min kropp.
Men även hur mycket fysiska och psykiska tillståndet påverkar varandra.
Jag vill ha ett lyckligt liv.
Därför måste jag må bra både i kropp och huvud.
Och jag gick ner 37 kg under 2 år.
Min doktor som är 70 år, väldigt stor kompetens inom området sa: Micaela det är OMÖJLIGT att gå ner 37 kg av concerta.
Så detta är du som gjort, både medvetet och medvetet.
 
Idag känner jag mig starkare än någonsin!
Kroppsligt och mentalt.
Det finns inga genvägar till ett bra mentalt och kroppsligt liv.
Bra mat, lagom träning, självkänsla och lycka är enda vägen till ett hållbart lyckligt liv.
Jag har aldrig förbjudigt något, Jag äter pizza, godis och sånt.
Allt handlar om balans!
 
Detta är min åsikt, min väg och mitt liv.
Jag mår bra av detta!
 
 
 
 


Kommentarer
Postat av: Frida Eriksson

Hej mitt namn är Frida Eriksson!
Jag har också ätit concerta å blev super smal och trött

2020-07-08 @ 22:10:44
Postat av: Filippa

Hej jag heter Filippa och är 13 år jag tar concerta medicin och mår psykiskt jävla dåligt just nu, blev väldigt rörd av det som personen skrev, min självbild är dåligt, kan knappt vara bland folk, på fullkomligt panik ofta. Tankarna dagligen som en person med ADHD är att jag har svårt att förstå vad andra menar (sättet de uttrycker sig på), stör mig på folk och får självklara uppfattningar snabbt. Tidigare i år blev jag diagnostiserad med depression (vilket sedan ledde till en ADHD diagnos) som jag lyckades ta mig ur under en liten period under sommaren men som nu återkommit. Jag märke väl på mig själv när jag mår dåligt, men döljer det bra må jag säga.
Upplevde snabbt hur jag blev ”annorlunda” när jag började min medicinska behandling av Concerta. I början mådde jag hyfsat bra av den, allting blev effektivare samt enklare i skolan och annan uppfattning med att bara sitta i klassrummet ibland, då jag för en gångskull kände att jag någorlunda passade in. Men nu i slutet av november mår jag inte bra psykiskt och det har väll antagligen lett till att det försämrats hastigt i skolan. Vilket är skit jobbigt.
(Kan tillägga att jag började ta denna medicin i slutet av sommaren)
Min kropp har förändrats en HEL del, det börjar synas mer och mer… har jag en ätstörning? Börjat fundera på det mycket senaste tiden, men i tonåren tror jag att det på ett konstigt sätt upplevs ”positivt” då det pratas ofta om hur ens kropp ser ut och ”ska se ut”. Alla dem tankarna har fått mig att vilja ändå min kropp dessutom utan medicinen och bara som person, jag har alltid väg normalt. Aldrig fått höra att jag är underviktigt eller överviktig. Men med åren har det tydligt börjat spegla av sig mer och mer. Det jag skulle komma till var att jag under just denna sommar -22 förändrat min kroppsbild och vikt, då jag alltid tagit vara på när jag väl ser en våg och vägt mig och tagit bild för att kunna jämföra tills det sker nästa gång. Började äta mindre och trodde att jag blev gladare och att det skulle förändra allting, men vare sig jag trodde det eller ej så NEJ. Min relation till mat just nu är inte bra. HUR KAN DET VARA SÅHÄR I DAGENS SAMHÄLLE? helt jävla sinnessjukt egentligen. Är så trött nu och orkar inte skriva mer, det kändes skönt att få ut de orden!


2022-12-31 @ 00:55:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: