Jag har mått så dåligt..
Nu börjar jag förstå hur dåligt jag mått.
Sviterna efter min depression är kraftig märkbara nu.
12 kg och totalt struntat i allt.
Nu känner jag att jag börjar vakla upp på fötterna igen.
Jag har bestämt mig för att vara själv ett tag för att reda upp all knutar och bli stadig igen.
Jag vissa mål i mitt liv och jag måste må bra för att nå dit.
Som tur är har jag af på min sida och förståelse att jag måste läka.
Det senaste året har bara gått väldigt väldigt fort.
Det är förhoppningsvis flera nya saker på gång.
Jag hoppas och längtar.
Medicinerna håller jag stadiga, livet är ganska stadigt men fått ett litet uppvaknade över va fan jag håller på med, rusar in i allt möjligt och är inte beredd på följderna.
Jag är inte i skick till att sväva ut på allt möjligt och absolut inte förhållande.
Dit är det långt kvar.
Jag måste fokusera på mig och ellie. På det som är viktigt och det som får mig att må bra.
Just nu är jag enormt tacksam, för livet, för ellie, för vänner, för familjen och för att snart åker vi på semester med min soulmate❤️
Jag älskar livet med ellie, hon gör mig så stolt.
Det värmer i hjärtat när folk runt om kring säger att hon är en av dom sötaste barnen dom sett, att hon är lätt att ha och göra med, att hon är empatisk, nyfiken och helt underbar.
Nu får jag belöningen för allt jag lagt ner på denna lilla människa. Att få leva med henne det gör mina dagar.
Hon är helt galet fantastisk och har så mycket humor.
Det går inte att förklara den där villkorslösa kärlek man har till sitt barn.
Den är oändlig och jag skulle göra allt för henne.
Kan inte förstå att det snart är juli.
Var tar veckorna vägen?!
Vill ha mycket sol och värme, börjar bli duktigt blek igen.
Har typ tusen saker att skriva men nu ska jag kissa peggy och sen försöka nanna.
Sover dåligt som fan just och så mycket värk men livet är ändå underbart❤️
